Jag går på små rosa moln av glädje!
Fortfarande två dagar efter beskedet tycker jag det känns helt underbart!

Jag kan inte ta in det att i dagens KRIS Sverige, så har jag lyckats få en fast heltidsanställning!
Det finns nog inte mycket som kan få ner mig på jorden igen, inte för ögonblicket!

Dessutom fick jag hjälp med att trycka till mitt bäcken igår..jag har haft ont i drygt ett år. Fast sanningen att säga så har jag inte mindre ont i dag! Men det är OK, för jag njuter av tanken på MITT jobb. Allt är OK! ;)

Hoppas ni alla mår lika bra som jag!

Ibland undrar jag hur världen är funtad?

Idag har varit en dag helt emot naturens ordning! Sjukt, sanslöst, och absolut inte något som jag väntat mig!

Jag har ju som bekant tacka NEJ till två tre olika tjänster på grund av att det endast är deltider. Mitt mål är kunna försörja mig själv på min egen lön, utan att behöva känna att någon annan ska hjälpa mig. Och att jobba som vikarie kanske inte ger riktigt 100 % av en tjänst, men mycket närmre än vad en deltid gör.
Därför har jag valt att springa mellan två olika arbetsplatser, jag har tagit alla tider dom erbjudit och jag har gett jobbet full uppmärksamhet.
Det är inte så svårt i och för sig, eftersom jag älskar mitt jobb. Trots jag "bara" tar hand om de gamla...
Så vad hände idag då?!

Jo, jag fick ett erbjudande om fast heltidstjänst!!! :0

Sanslöst är det enda ord jag kan komma på! Att det faktiskt lönade sig att tacka nej till deltider! Wohoo
Sjukt....totalsjukt!!!

Jag har sagt jag ska tänka på det till i morgon, men det är väl klart jag ska tacka ja! Vad annat kan man göra?!

Det finns ett ljus i tunneln, trots allt!!

Om det är nu mot förmodan någon som läser detta, så orkar jag bara inte just nu uppdatera bloggen..

Mitt sätt att se på livet just nu är att: om jag inte funderar på vad, vem, varför, hur, var och när och inte förväntar mig något som helst överhuvudtaget, så är livet rätt okej...

Därav blir också bloggen lidande, eftersom kravlösheten gör att jag inte orkar med att tänka varken framåt, bakåt eller överhuvudtaget!
Pling plong och tjolong på er!

Phu...
Äntligen är jag tillbaka i bloggträsket. Semester och lediga helger är förbi!
Fort var det gjort och utvilad var jag i ett par timmar efter hemkomster! Fatta vad fort man kommer tillbaka till verkligheten! Det är ju helt otroligt!

Nu till en fråga av verklig art: hur får man ihop 230 000 kronor relativt snabbt?

Det är inte pengar till varken shopping eller nöjen, utan mer av ytterst trist karaktär. Ett hus som blev sålt, men som ändå inte blev sålt, men blev uthyrt och som ingen vill betala månadskostnaden för!
Här står vi, som två åsnor mellan hötapparna och vet inte vad som är fram eller bak! Det enda VI vet är att vi kommer vara dom som fölorar ekonomiskt i denna soppa!

Om jag lägger ut mitt kontonummer, alternativt öppnar ett nytt konto, så krävs det endast att jag kan få ihop 23 000 givmilda själar som alla ger en guldpeng var! Skulle det vara möjligt? Att få guldpengen kanske inte är något problem. Men kanske mer att hitta 23 000 läsare? Eller vad tror ni?

Har ni annars några ideér om hur jag raskt drar ihop 230 000 svenska riksdaler?

Ge mig några tankar!

Det sista inlägget var aningens trist!

Nu är jag inte såååå deppig över hur livet blev, i det stora känns det faktiskt riktigt bra! Det är bara ibland känslorna tar överhand, och gör sig påminda. I synnerhet just sådant som var tänkt men aldrig blev. Men som sagt, jag gillar livet och jag tror livet gillar mig! Så, det är lugnt!

Just precis, be happy och don´t worry

Det är så trist, jobbigt och outhärdligt när verkligheten tränger sig på under semestertider!

Vi ska ha trevligt och umgås, men det är svårt att inte fokusera på att det finns gravida folk i umgänget!
Försök låta bli att tänka på den lilla magen som putar, försök låta bli att tänka på att vi inte ska dithän..

Jag är inte missunsam, jag är bara människa!
Be Happy...

Så...nu har jag semester om 75 minuter! Gissa om det känns skönt?

Fast i mitt fall vet jag inte om man kan kalla det för semester, eftersom jag inte har ett fast arbete, utan håller mig flytande med springvik.
Och det verkar ju hålla mig flytande just nu iallafall...

Denna vecka har jag jobbat 61 timmar, så jag tycker jag har gjort mig förtjänt av lite välbehövlig vila.
Mina arbetsdagar har varit långa, så när jag har kommit hem har middagen intagits i liggande läge framför TV, och sen har jag slocknat(givetvis har tänderna borstats!).
Men liknade veckor är ju inte kvalitativa vad gäller familjeliv, det handlar bara om sova, äta och jobba!
Fast trots min hårda vecka känner jag mig inte alltför utsliten, kanske för att jag har två olika ställen där jag jobbar.
Ett är mer ett arbetsläger, slit och dra. Det andra är som att komma till himmelriket! Hjälpmedel i alla rum, rent och fräscht. Allt känns bra, men tyvärr är lönen lägre, så därav att jag behåller mitt "arbetsläger"!

Nu vill jag önska er alla en lika skön vecka, som jag förväntar mig själv att ha!