Kaloriberäkning
16:42
Räkna kalorier i dina livsmedel med kaloriräknaren
Hur kul är inte detta med vikt? Ja, eller kul och kul. Det beror väl på vem man frågar! Jag kan väl ha utrymme att tycka det är kul med kaloriberäkning, eftersom jag inte har viktproblem. Inte uppåt iallafall!
Om ni frågar folk runt omkring mig så tycker dom flesta jag är i det tunnaste laget, men jag har aldrig vägt mycket.
Man kan inte förvänta sig jag ska bli "normaltjock" bara så där, inte ens om jag äter mycket. Det enda som händer vid tvångsmatning är att jag får större mage, och det är INTE snyggt!
Genom åren har folk bakom ryggen på mig funderat på om jag lider av anorexi eller något annat. Men nej, det har jag aldrig gjort! Jag älskar mat, godis, socker, ja allt som inte är sunt, men likaväl fast jag proppar i mig händer det inget på vågen. Det förstås, nu när jag passerat 40 så lägger det sig gärna en ring runt magen, och det är inte klädsamt, för varken ung eller gammal!
Men det är lite kul (not) hur legalt det är att säga till en som är smal, att man ser ut som om man är sjuk, eller bara säga elaka kommentarer om hur fult det är vara mager! Det är verkligen inte upplyftande för ens självförtroende!
För att återgå till tanken med vikt; jag har hittat en sida där du trycker in det du ska äta/har ätit under dagen, och så får du veta hur många kalorier du fått i dig! Det är skoj! Man kan äta ganska osunt utan att få i sig för många kalorier, bara man tänker på mängden!
Vad är då vitsen för mig som är smal att räkna kalorier? Förmodligen nästan samma vits för dig som väger för mycket eller för dig som står där du vill stå: att stanna där jag är, inte få för lite eller för mycket! Sundhetstänk, helt enkelt!
Det kvittar hur många dieter man går på, om man inte kan förändra sitt synsätt på när/var/hur/varför man äter. Jag tror man måste fundera ärligt om vilken förhållning man har till livet/familjen/partner/arbete, för jag inbillar mig att många gånger far det in sötsaker, chips och annat osunt, just för att döva känslor.
I mitt liv har det ofta hänt att jag har tryckt i mig 200 gram choklad när jag behövt tröst. Det känndes skönt att få söt, god choklad i munnen. Alla andra tankar försvinner för ett ögonblick, och sen när kakan är slut, ja då har jag oftast hunnit i fatt i känslolivet och jag har tryckt ner det som påverkade mig!
Osunt, ja visst! Hur mycket som helst! Men, efter att jag upptäckt 70 % choklad, så äter jag inte samma mängd längre. Det är inte samma grej, plus att jag inte är lika långt ner i det mörka hålet lika ofta. Jag mår bättre helt enkelt inne i huvudet och i själen!
Tro nu inte att jag tror det är enkelt vara överviktig, det gör jag verkligen inte! Det är jättesvårt, på samma sätt som att vara för smal; det påverkar hela ens självbild. Man ser inte sig själv i spegeln, man ser det självkänslan säger åt en att man är värd. Att leva livet på annan sida än den normala normen, är jättesvårt.
Det finns ingen som dömer en hårdare än en själv!
Oavsett vad du väger; älska dig själv!
Ps. Ingen shoppingtur, det blev Johan Glans istället! ;)
Hur kul är inte detta med vikt? Ja, eller kul och kul. Det beror väl på vem man frågar! Jag kan väl ha utrymme att tycka det är kul med kaloriberäkning, eftersom jag inte har viktproblem. Inte uppåt iallafall!
Om ni frågar folk runt omkring mig så tycker dom flesta jag är i det tunnaste laget, men jag har aldrig vägt mycket.
Man kan inte förvänta sig jag ska bli "normaltjock" bara så där, inte ens om jag äter mycket. Det enda som händer vid tvångsmatning är att jag får större mage, och det är INTE snyggt!
Genom åren har folk bakom ryggen på mig funderat på om jag lider av anorexi eller något annat. Men nej, det har jag aldrig gjort! Jag älskar mat, godis, socker, ja allt som inte är sunt, men likaväl fast jag proppar i mig händer det inget på vågen. Det förstås, nu när jag passerat 40 så lägger det sig gärna en ring runt magen, och det är inte klädsamt, för varken ung eller gammal!
Men det är lite kul (not) hur legalt det är att säga till en som är smal, att man ser ut som om man är sjuk, eller bara säga elaka kommentarer om hur fult det är vara mager! Det är verkligen inte upplyftande för ens självförtroende!
För att återgå till tanken med vikt; jag har hittat en sida där du trycker in det du ska äta/har ätit under dagen, och så får du veta hur många kalorier du fått i dig! Det är skoj! Man kan äta ganska osunt utan att få i sig för många kalorier, bara man tänker på mängden!
Vad är då vitsen för mig som är smal att räkna kalorier? Förmodligen nästan samma vits för dig som väger för mycket eller för dig som står där du vill stå: att stanna där jag är, inte få för lite eller för mycket! Sundhetstänk, helt enkelt!
Det kvittar hur många dieter man går på, om man inte kan förändra sitt synsätt på när/var/hur/varför man äter. Jag tror man måste fundera ärligt om vilken förhållning man har till livet/familjen/partner/arbete, för jag inbillar mig att många gånger far det in sötsaker, chips och annat osunt, just för att döva känslor.
I mitt liv har det ofta hänt att jag har tryckt i mig 200 gram choklad när jag behövt tröst. Det känndes skönt att få söt, god choklad i munnen. Alla andra tankar försvinner för ett ögonblick, och sen när kakan är slut, ja då har jag oftast hunnit i fatt i känslolivet och jag har tryckt ner det som påverkade mig!
Osunt, ja visst! Hur mycket som helst! Men, efter att jag upptäckt 70 % choklad, så äter jag inte samma mängd längre. Det är inte samma grej, plus att jag inte är lika långt ner i det mörka hålet lika ofta. Jag mår bättre helt enkelt inne i huvudet och i själen!
Tro nu inte att jag tror det är enkelt vara överviktig, det gör jag verkligen inte! Det är jättesvårt, på samma sätt som att vara för smal; det påverkar hela ens självbild. Man ser inte sig själv i spegeln, man ser det självkänslan säger åt en att man är värd. Att leva livet på annan sida än den normala normen, är jättesvårt.
Det finns ingen som dömer en hårdare än en själv!
Oavsett vad du väger; älska dig själv!
Ps. Ingen shoppingtur, det blev Johan Glans istället! ;)
