> Manu Et Mente: 2009-08-02 - 2009-08-09

Semester

Så...nu har jag semester om 75 minuter! Gissa om det känns skönt?

Fast i mitt fall vet jag inte om man kan kalla det för semester, eftersom jag inte har ett fast arbete, utan håller mig flytande med springvik.
Och det verkar ju hålla mig flytande just nu iallafall...

Denna vecka har jag jobbat 61 timmar, så jag tycker jag har gjort mig förtjänt av lite välbehövlig vila.
Mina arbetsdagar har varit långa, så när jag har kommit hem har middagen intagits i liggande läge framför TV, och sen har jag slocknat(givetvis har tänderna borstats!).
Men liknade veckor är ju inte kvalitativa vad gäller familjeliv, det handlar bara om sova, äta och jobba!
Fast trots min hårda vecka känner jag mig inte alltför utsliten, kanske för att jag har två olika ställen där jag jobbar.
Ett är mer ett arbetsläger, slit och dra. Det andra är som att komma till himmelriket! Hjälpmedel i alla rum, rent och fräscht. Allt känns bra, men tyvärr är lönen lägre, så därav att jag behåller mitt "arbetsläger"!

Nu vill jag önska er alla en lika skön vecka, som jag förväntar mig själv att ha!
Etiketter: 0 kommentarer | | edit post

Ben

Kan man hata sina ben mer än vad jag gör?
Jag funderar allvarligt på att be om en amputation från lårhöjd....

Jävla skitben.......
Etiketter: 0 kommentarer | | edit post

Ibland undrar jag...

Ibland undrar jag om jag är dum, eller bara helt enkelt skitdum?

Nog för att det är bra med pengar, men vad är det som driver mig till att ordna så jag får en 60,5 timmars arbetsvecka?

Det är ju inte så att jag går på mitt jobb och sitter av tiden! Arbetet som undersköterska är inte det mest lättsamma arbete, så varför i hela friden gör jag det?

Visst, tanken på att jag jobbar ihop nästa veckas ledighet känns ju bra.
Men - hur pigg och fräsch kommer jag vara dom första två dagarna?
Jag kommer knappast orka njuta av att jag är ledig! Det blir en totalkollaps, och sen kanske man blir människa igen.

Nåja, jag får väl glädja mig åt att jag har möjlighet att bestämma själv hur och när jag vill jobba, varken A-kassa eller någon annan kan komma för att klaga.
Jag ligger ingen till last, och trots att jag betalar både till A-kassan och facket nyttjar jag inte deras tjänster de dagar jag inget jobb har!
Jag vill inte, och orkar inte med att bli jagad av dom. Men jag betalar mina avgifter för att vara på den säkra sidan!
En vacker dag kanske jag behöver dom, så jag fortsätter betala skjortan!

Så nu är det slut med gnället, för jag ska avsluta kvällen för att orka med veckans kortaste arbetsdag på nio timmar imorgon...
Etiketter: 0 kommentarer | | edit post

kramper

Nu när ämnet kroppsliga krämpor berörs, så måste jag bara kolla om någon därute i läsarvärlden vet något alls om benkramper?

Om ni någon gång provat att ha sendrag så vet ni vad jag menar! Det gör så jäkla ont! För att inte tala om dagen efter, hur möra är inte ens muskler!
Mina kramper är så kraftiga att jag knappt kan stödja på benet dagen efter! Att föda fram ett barn kan inte ens jämföras med detta!

De ställen på benen där jag får kramper är; tårna, vaden, skenbenet(främre sidan av underbenet), sidan av vaden(gör så att hela foten rätas ut), mindre känningar på baksidan av låret.

När mina kramper började i mina unga tonår, då kom dom nästan bara i min högra vad. Jag tyckte det gjorde så himla ont! Men idag när jag får kramp i tår och vad, då är det inte alls samma smärtförnimmelser. Eftersom kramperna i skenbenet, och sidan av vaden, är det mest smärtsamma jag har någonsin varit med om! Det finns inte ETT läge som fungerar för att jag ska kunna sträcka bort krampen!
Fruktansvärt!

Jag har kommit så långt att jag faktiskt överväger att gå till läkaren med mina bekymmer. Och det kan jag lova är ett är ett stort steg, jag GÅR INTE till läkaren vanligtvis.
Knappt i nödfall, ens!
Jag KAN inte visa att jag är sjuk/i behov av hjälp/svag.
Ett stort behov av att vara Superwoman? Kanske det! ;)

Jag minns redan som yngre, så hade jag ofattbart svårt med att säga att jag var sjuk. Att säga man hade feber, och att någon ville visa omsorg var svårt. Skitjobbigt..

Men, nu har mina kramper gått så långt att jag inte fixar smärtan längre. Att vakna av att benen/musklerna spretar åt alla håll är olidligt!

Om jag har kramp ofta? Två-tre gånger i veckan, dyker dom upp, men givetvis inte alla ställen på en och samma gång.
Jag har försökt tänka ut om det är något som påverkar kramperna, om det är något jag äter, inte äter, gör eller inte gör som kan vara densamma gång efter gång. Men jag har ännu inte hitta den gemensamma nämnaren!

Kanske den bästa lösningen är att kapa benen jäms med knäna? Tills kramperna tar över låret? Tillslut återstår inget annat än en torso! ;)
En annan humoristisk vinkel på det hela är, det är när jag får kramp under sex! Fattar ni hur svårt det är att ha sex när hela ens fot, eller vad krampar?
Det enda man tänker är:"men förbövelen, skynda dig! Kom igen, jag kan inte mer!"
Så fort det är klart, får man skynda sig upp så man kan räta på benen...det är sexigt, det!

Jag har provat att äta vitamin/mineral tillskott, men det är ingen skillnad. Vår kost hållning är i det stora hela relativt sund, det kommer tillfällen när slaskmaten ramlar in. Men det har inte påverkat antal kramper.

Så har ni goda ideér, varför får man kramp i benen?

Här får ni en illustration om var på benen mina kramperna sätter in: