Jag är en frusen själ, men hjälp vad jag tycker den infernaliska värmen är otäck! Hela mitt jag suddas ut, och något annat tar över min kropp! Min kropp rör sig som om den är omsluten av gelé, hjärnan är som en halvsmält margarinbit vilket innebär att den glider lite hit, och lite dit!

Idag, läs fredag, pratade jag med dottern per mobil(på jobbet). När jag är på jobbet innebär min mobilhantering att den antingen ligger i bakfickan på byxorna eller i fickan på arbetsrocken. Det finns inga fler ställen där jag lägger mobilen.

Medan vi pratade lite om ditt, och lite om datt, infann sig en hemsk känsla av panik! Oh, nej! Var har jag lagt mobilen?! Tydligen sa jag det högt, för i luren undrar dottern konfunderat "Driver du med mig?"

Jag fattade inte vad hon menade, varpå hon frågade: "du pratar väl i den?"

Ka-ching, och njut av sommarvärmen!

Efter att ha läst Aftonbladets debattartikel, måste jag ju bara vädra mina egna tankar! Med mina tonårsbarn i åtanke är jag helt emot fri sprit/alkohol. Jag har genom åren sett hur dom festar, hur mycket alkohol dom kan svälja ner under en kväll. Skulle alkoholen varit fri, när dom började komma i tonåren, då skulle dom börjat tidigare och dom skulle druckit mer! Att tro vi kan lära ungdomar att dricka "socialt", bara ett glas öl/vin eller två, det är lika dumt som att tro att Systembolagets reklamfilmer stämmer! Vem slutar att dricka när man har som "roligast"?? Hur gjorde jag själv när jag var ung? Jag började dricka "försiktigt" när jag var ca. 15 år. Men när jag väl provat festa, så är det ju inte så att man som ung tycker "äsch, det var väl inget". Utan tvärtom, man upplever man vågar mer, gör man bort sig behöver man inte skämmas för "jag var ju så full!" Jo, det är klart jag dricker också, ibland alldeles lagom, men ibland faktiskt alldeles för mycket! Men jag har fortfarande inte behovet av att kunna handla min alkohol på Ica eller Konsum.. Blir vi verkligen så mycket lyckligare av fri alkohol? Är det vad vi drivs av, fri alkoholpolitik? Vad med att lägga mer kraft på allt annat som finns i vår värld? Rätten till att få vara barn så länge det går, för det har inte alla barn rätt till. Kan vi inte göra en prioritering av vad vi människor ser som viktigt i samhället? Finns det ingen möjlighet att barn i utsatta familjer kan få hjälp av oss andra? För släpper vi alkoholen fri, skapar vi än större helveten åt dessa barn, och anhöriga, som lever i familjer med alkoholproblematik. Vi har butiker som har öppet mer eller mindre dygnet runt, och skulle det då finnas alkohol fritt, då är det inte roligt för dessa familjer! Jag vet det finns dom som säger att Danmark har ju fritt. Ja, och? Vad vet vi om deras social problem vad gäller alkohol? *Det har skett en ökning av alkoholkonsumtionen under 2000-talet i de flesta nordiska länder. Sammantaget innebär detta att konsumtionen i Danmark och Finland nu ligger något över medeltalet för konsumtionen i EU-länder, medan Sverige ligger något under genomsnittet. Detta är ett utdrag från www.norden.org. Vad kan det säga? jag bara undrar, att vanligt folk dricker mindre om tillgängligheten ökar? Hmmm..Ok, vill ni tro det, så var så god.. Jag är uppvuxen i ett så kallat trasigt hem, alkoholiserad pappa och några "extramammor" som fått ersätta den biologiska efter dödsfall. Kanske jag är färgad av detta(det är klart jag är!), men jag vill bara veta: Är alkoholen så viktig för oss?

MATADOR

Har ni sett den danska serien Matador? Om inte så gör det, den är helt underbar! Total avsaknad av allt det man annars ser på TV, den glider fram i långsam maklig takt. Inget som stressar, utan lugnt och tillbakalutat! Men ändå sjukt bra!

Handlingen utspelar sig i en by som heter Korsbæck under åren 1929-1947, där invånarna är 3:dje till 4:dje generationens boende. Vilka har slagit fast hur deras hierarki ska se ut, och den är inte lätt att förändra.
Allt förändras den dag när en man, Mads Skjern Andersen, kommer till byn, tillsammans med sin lille son Daniel. Efter att dom ordnar sitt boende, och öppnar butik i byn, blir inget sig likt igen!

Trots värmen utomhus, eller kanske mer på grund av den: se Matador, och njut! Det finns inte en gnutta av tidsslöseri när man sitter framför Matador!
Vi har köpt DVD-boxen, som innehåller alla 24 avsnitten, plus en extra DVD med lite guldkorn på!
Se den, se den, se den, se den!!

Jag funderar ganska mycket kring det här med att arbeta, eller att mottaga akasseersättning(vilket jag inte gör, jag överlever endast med små medel) när man är mellan två arbeten. Vare sig man valt situationen själv, eller helt utan egen förskyllan. Varför i hela världen skickar inte regeringen ut signaler om att deltidsarbete inte är att önska i vår moderna tid, där vi vill ha samhällsmedborgare som bidrar både till skatteinbetalning, och till att hålla det ekonomiska hjulet rullande? Visst, det finns förmodligen inte en regeringsnisse som inte säger det man ska säga; "det är klart att vi vill alla ska ha ett arbete som man kan leva av!" Men var finns dom kraven på arbetsgivaren?? Hur tar dom sig i uttryck?

Jag är snart 44 år, och har inte fattat vilken arbetsmarknad vi faktiskt har idag! Fram till juni i fjol, var jag fast anställd inom en norrbottenskommun där denna slogan gällde: "Rätt till heltid, möjlighet till deltid!"
När jag arbetade där förstod jag aldrig någonsin vilken förmån det var! Idag när jag bor i Skåne, kan jag nästan börja gråta när jag tänker på min framtid! Jag är för alltid, i värsta fall, låst med att ha en man i mitt liv(och nej, jag pratar inte om känslor, men rätten till att kunna tjäna egna pengar!), som tjänar så pass att han kan dra ett extra lass för min skull!

Vill jag ha det så?!

Nej, det vill jag inte! Jag vill kunna försörja mig själv! Det ska inte vara så jag är tvungen att ha en karl i mitt liv, för att jag ska kunna ta hand om mig själv(vilket jag inte tycker man kan utan inkomst)

Finns det någon som kan förklara för mig hur saker och ting hänger samman? Om jag tar ett jobb på deltid, så har jag 75 dagar att stämpla upp till heltid. Sen får jag välja på att antingen säga upp mig, eller leva på min procent. Varför inte börja skicka hängsnaror från något högre håll??

Det finns ingen vinning i att arbeta 75%, om det inte för att jag har småbarn i hushållet, eller för att jag är sjukskriven. Men i alla övriga fall borde ALLA människor ha rätt till heltid. Förmodligen, men helst inte, så blir även jag pensionär en dag. Vilka pengar ska jag leva för?? Jag kan inte få ihop ekvationen, på något som helst plan!
När jag har fått in min lön, är den ju slut innan första veckan gått. Sen då? Jag kan inte ens bidra till samhällets kommersiella intressen.
Det känns mer som om tiden går bakåt; ta hem era kvinnor, låt dom stå vid spisen för där hör dom hemma!

Finns det någon människa som kan förklara hur det hänger ihop? Vad ska människor leva av, när man inte har en heltid? Socialen?

Yippie-ka-yee

Så, trots rubriken, är jag totalt sammantaget en ganska nöjd varelse. Det finns dom som har det sämre, men också givetvis bättre. Alla strävar vi väl efter förbättringar, och det är här mitt gnäll kommer in...

Jag har haft ett jobb som inte funkade så bra av många olika orsaker, som jag väljer att inte ta upp här. Nu har jag haft turen att få ett nytt jobb, och bara det är ju ganska fantastiskt i vår värld idag. Med tanke på att jag fick ytterligare ett erbjudande igår! Två erbjudande under en och samma dag, hur coolt är inte det?!

Nu till gnället: jobben är endast 75%, oavsett vilket jag skulle välja! Hur i hela friden ska jag klara mig på 75%? Det skulle precis räcka till hyra och andra räkningar. Resten då? Det ska helst stå mat på bordet, och gärna något nytt rea-plagg på kroppen. Eller ska det inte det? Reglerna för stämpling idag är ju inte sådana att dom tillåter till mer än 75 dagar, sen får man säga upp sig..eller klara sig på sin inkomst! Tjo!! Givetvis har jag ju en sambo, men hur kul är det? Jag har aldrig egna pengar som jag väljer vad jag vill köpa för! Jag ber inte om grejer, för jag avskyr att vara en parasit! Jag kan inte helt enkelt välja vad jag vill göra, utan får helt enkelt följa som ett plåster på den andres inkomst! Not my style of living!

Andra jag känner, dom jobbar på för att höja sin lön, och ev. också göra karriär...medan jag har backat dryga 50 000 kr i årsinkomst sedan i fjol! Det suger...Eller ska jag sälla mig till skaran som säger: var glad du har ett jobb?!
Jag är glad jag har ett jobb, men har man inte rätt till att få klara sin egen ekonomi när man är snart 44 år? Eller att tänka på sin pension? Den var inte stor innan, men den blir ju inte högre nu! Och, jag blir inte yngre heller! Vilket gör läget till att hitta nya arbeten än svårare!

Jippi, jag är sprudlande lycklig...Någon annaN daG!