Ibland kan man få för sig att fötterna får tag i fast mark, det känns ju ganska underbart!
Men sen inser man alldeles för sent att det är samma effekt som på en tsunami, vatten drar sig bort för att sedan komma med allt skit över hela ens kropp. Man tumlar runt, har ingen aning om var man befinner. Vad är upp, vad är ner? Klarar jag mig?

Sedan när allt stillat sig, inser man att någon plockade ut ens hjärta ur kroppen, stampade på det, sparkade ut det på vägen för att sist trampa på som en utbrunnen cigarettstump.