Så, trots rubriken, är jag totalt sammantaget en ganska nöjd varelse. Det finns dom som har det sämre, men också givetvis bättre. Alla strävar vi väl efter förbättringar, och det är här mitt gnäll kommer in...

Jag har haft ett jobb som inte funkade så bra av många olika orsaker, som jag väljer att inte ta upp här. Nu har jag haft turen att få ett nytt jobb, och bara det är ju ganska fantastiskt i vår värld idag. Med tanke på att jag fick ytterligare ett erbjudande igår! Två erbjudande under en och samma dag, hur coolt är inte det?!

Nu till gnället: jobben är endast 75%, oavsett vilket jag skulle välja! Hur i hela friden ska jag klara mig på 75%? Det skulle precis räcka till hyra och andra räkningar. Resten då? Det ska helst stå mat på bordet, och gärna något nytt rea-plagg på kroppen. Eller ska det inte det? Reglerna för stämpling idag är ju inte sådana att dom tillåter till mer än 75 dagar, sen får man säga upp sig..eller klara sig på sin inkomst! Tjo!! Givetvis har jag ju en sambo, men hur kul är det? Jag har aldrig egna pengar som jag väljer vad jag vill köpa för! Jag ber inte om grejer, för jag avskyr att vara en parasit! Jag kan inte helt enkelt välja vad jag vill göra, utan får helt enkelt följa som ett plåster på den andres inkomst! Not my style of living!

Andra jag känner, dom jobbar på för att höja sin lön, och ev. också göra karriär...medan jag har backat dryga 50 000 kr i årsinkomst sedan i fjol! Det suger...Eller ska jag sälla mig till skaran som säger: var glad du har ett jobb?!
Jag är glad jag har ett jobb, men har man inte rätt till att få klara sin egen ekonomi när man är snart 44 år? Eller att tänka på sin pension? Den var inte stor innan, men den blir ju inte högre nu! Och, jag blir inte yngre heller! Vilket gör läget till att hitta nya arbeten än svårare!

Jippi, jag är sprudlande lycklig...Någon annaN daG!