Jag är en frusen själ, men hjälp vad jag tycker den infernaliska värmen är otäck! Hela mitt jag suddas ut, och något annat tar över min kropp! Min kropp rör sig som om den är omsluten av gelé, hjärnan är som en halvsmält margarinbit vilket innebär att den glider lite hit, och lite dit!

Idag, läs fredag, pratade jag med dottern per mobil(på jobbet). När jag är på jobbet innebär min mobilhantering att den antingen ligger i bakfickan på byxorna eller i fickan på arbetsrocken. Det finns inga fler ställen där jag lägger mobilen.

Medan vi pratade lite om ditt, och lite om datt, infann sig en hemsk känsla av panik! Oh, nej! Var har jag lagt mobilen?! Tydligen sa jag det högt, för i luren undrar dottern konfunderat "Driver du med mig?"

Jag fattade inte vad hon menade, varpå hon frågade: "du pratar väl i den?"

Ka-ching, och njut av sommarvärmen!