Ibland undrar jag om jag är dum, eller bara helt enkelt skitdum?

Nog för att det är bra med pengar, men vad är det som driver mig till att ordna så jag får en 60,5 timmars arbetsvecka?

Det är ju inte så att jag går på mitt jobb och sitter av tiden! Arbetet som undersköterska är inte det mest lättsamma arbete, så varför i hela friden gör jag det?

Visst, tanken på att jag jobbar ihop nästa veckas ledighet känns ju bra.
Men - hur pigg och fräsch kommer jag vara dom första två dagarna?
Jag kommer knappast orka njuta av att jag är ledig! Det blir en totalkollaps, och sen kanske man blir människa igen.

Nåja, jag får väl glädja mig åt att jag har möjlighet att bestämma själv hur och när jag vill jobba, varken A-kassa eller någon annan kan komma för att klaga.
Jag ligger ingen till last, och trots att jag betalar både till A-kassan och facket nyttjar jag inte deras tjänster de dagar jag inget jobb har!
Jag vill inte, och orkar inte med att bli jagad av dom. Men jag betalar mina avgifter för att vara på den säkra sidan!
En vacker dag kanske jag behöver dom, så jag fortsätter betala skjortan!

Så nu är det slut med gnället, för jag ska avsluta kvällen för att orka med veckans kortaste arbetsdag på nio timmar imorgon...