Visst är det märkligt hur livet kan rulla på, fast man själv står på paus, men ändå fungerar allt annat runt omkring som om inget särskilt hänt?

I mitt liv slår tröttheten ut allt annat, men jag gissar på att min kropp/själ satt stopp på min ork. Om jag ska orka fungera i mitt dagliga liv, så måste jag vila hela min vakentid..vilket inebär att jag stiger upp på morgonen, och är om möjligt tröttare än när jag gick i säng. Jag jobbar mina timmar, fixar maten och sen dör jag i soffan för att fortsätt sova i sängen. Dag efer dag...

Om inte det är att bli gammal, så är det andra alternativet att jag återgått till tonåren; för den enda som sover mer än jag just nu det är tonårssonen.
Men faktum är att jag orkar inte vara vaken för det innebär att jag tänker och funderar, och det orkar jag bara inte. Det leder inte någonstans för närvarande och jag mår sämre än jag kunde föreställa mig av tankeverksamhet! (jag som alltid trott hjärnverksmahet var positivt!)

Hur startar man om från början, från ruta noll? Hur skapar man nya rutiner som ger livskraft?